Ungefär två gånger om året får jag och frun tillfälle att hitta på något på tu man hand. I går var årets andra tillfälle, när svärmor med man körde Dansfeber-mys med den dynamiska trion (en släkting var med och tävlade, annars hade vi så klart aldrig låtit våra barn se så undermålig underhållning). Jag och frun tillbringade vår kväll i frihet med varsitt glas Ripasso och första gemensamma biobesöket sen Dansar med vargar. Nu såg vi I rymden finns inga känslor. Den var jättebra, men det känns som att vi har nått det stadiet att det bara "är kul att komma ut lite" och att det är skitsamma om vi gör det framför Reine och Mimmi i fjällen eller typ KM i bridge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar