Sen två veckor är jag det som i folkmun kallas "barnledig", och planerar att vara det i cirka 11 månader till. Likt många före mig känner jag ett omättligt behov av att dela med mig av allt mina gudomliga avkommor tar sig för, men nu när jag är utan både fikaraster och arbetskamrater finns inget naturligt forum längre. Jag känner inte att jag kan ringa till jobbet varje gång något stort händer.
Så, tam-ta-tam, i stället ger jag er (eller mig själv, kanske): Hemma bäst-bloggen.
För nytillkomna tittare inleder jag för tydlighetens skull det hela med en presentation av huvudrollsinnehavarna:
 |
| J, elva månader. Min huvudsakliga partner in crime det närmsta året. En språkligt begåvad och på det stora hela taget gladlynt tjej. Intresserad av mat, människor och practical jokes. |
 |
| L, fem år. Rolighetsminister och drama queen. Väldigt mycket hjärta och hjärna på liten yta. Känner sig bara fullständigt hel och tillfreds om hon upptar minst 80 procent av familjens samlade levnadsutrymme. Ligger för tillfället på ungefär 65 procent, vilket stör henne. |
 |
| M, åtta år. Familjens Garbo - vacker, svårfångad och komplex: lätt blyg men med en väldig integritet. Bortsett från hennes medfödda känsla för stil och mode den i familjen som mest liknar mig. |
 |
| Och så får jag väl bita i det sura kd-äpplet och erkänna att det finns en mamma/fru inblandad också (till höger på bilden). |
 |
| Själv är jag en lagom klok och ännu inte helt gråhårig man i mina bästa år. Här på snabbvisit i Helsingör i min finaste Bosse Larsson-tischa. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar