Skrev jag två minuter? Det tog ungefär en minut. Sen ville två gå hem och den tredje grät och hade nog också velat gå hem om det inte var för att hon råkar bo här.
Efter lite hård medling och terapi lyckades jag rädda kvar en av kompisarna. Nu är de ute igen. Livet som femåring är som en evig dokusåpa. Spännande hela tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar