I går var det dags. Svärmor och man tog på sig hjälterockarna och tog sig an våra barn medan jag och frun styrde bilen mot Söderköpings brunn där vi hade bokat en härlig så kallad brunnsweekend.
Proseccon lades genast på kylning.
Eftermiddagens kak- och tårtbuffé var mäktig och jag hade som vanligt svårt att sätta stopp i rättan tid.
Frun klädde fint i lånemorgonrocken och var mycket lycklig över att få denna kvalitetstid med sin make och sin prosecco.
Efter jacuzzi, bastu och kallbadstunna var det trerätters med ett mjukt Chiantivin. Creme bruléen kändes lite överflödig efter kakbuffén, men för- och varmrätt var magnifika. Vi var lite rädda att vi inte skulle ha något att prata om, och därmed behöva ta konsekvenserna av detta och skilja oss, men det gick mycket bra. Vi såg däremot några andra gäster, till synes gravida med första barnet, som i princip inte sa ett ord till varandra under hela vistelsen. Det såg inte så lovande ut.
Vissa kanske tycker att det är torftigt att vi bara åker till grannhålan och sover och äter när vi för en gångs skull har barnvakt. De förstår nog inte vad det innebär att vara trebarnsförälder och ständigt barnvaktslös. Den enorma tillfredsställelsen i att få prata till punkt, att äta hur länge man vill, att sova ostört, att få halvligga i en vilstol, endast iklädd sladdrig morgonrock, lätt salongsberusad och nybastad, och läsa en Vi från början till slut. Det är som balsam för själen, det.
4 kommentarer:
Bra jobbat!
Pirre
Härligt och välförtjänt! Mer så'nt.
De gästerna som inte pratade med varandra kanske hade åkt en egen liten tystnads-retreat? Hoppas ni konverserade i lågmäld ton om baljväxter, genus och köpstopp.
Skicka en kommentar