En gåva

Kring jul 2001 blev jag ihop med en tjej. I början på mars 2002 upptäckte vi att vi var gravida. Det var ganska chockartat, särskilt för henne som var 25 år och dittills inte hade ägnat en tanke på att bli mamma. Själv var jag nästan 27 och hade så smått börjat längta, men tänkte nog att jag skulle leva under något mer ordnade förhållanden innan det blev av.
Det blev till att rannsaka sig själv. Jag slöt ögonen och försökte föreställa mig mig själv tillsammans med denna tjej och ett litet barn. Det gick bra. Jag blundade lite hårdare och försökte se oss tillsammans om fem år. En revolutionerande tanke som jag under andra omständigheter aldrig ens hade vågat snudda vid. Till min häpnad och glädje såg det riktigt fint ut.
Lyckligtvis var tjejen ifråga med på båten efter en tid av chock och ältning. Månaderna efter blev några av de bästa i mitt liv - det var helt fantastiskt att bygga om sitt utsiktslösa singelliv till att leka och faktiskt leva kärnfamiljsidyll med någon som man fortfarande var nyförälskad i. Särskilt för två skilsmässobarn som oss.
Kl 14.28 den 14 oktober 2002, ungefär tio månader efter att vi blivit tillsammans, kom vår dotter. Det var så klart det mäktigaste jag varit med om. I dag fyller hon åtta år, har fått en egen mobiltelefon i present och jag är så sjukt obeskrivligt ödmjukt glad för att jag har henne.
Och tjejen som blev överraskningsförälder för åtta år sen visade sig så klart vara världens bästa mamma. Och fru.